Ord spya....
Hur kommer det sig att man inte alltid kan hålla tyst bara.
Jag brukar av någon konstig anledning bara kräkas massa saker.
Ord alltså....
Det är ju helt otroligt, man har ett trevligt samtal med någon och så hör man en liten tanke.
Men först så lyssanr man inte på den sen helt plötsligt hör man hur man säger de.
Varför!!!???
Jag vet ju att de inte gynnar mig eller den jag pratar med på något sätt.
Eller jo de måste de ju efter som jag säger de men de e mitt ego som vill veta.
O jag vet inte om ja ens behövde veta svaret som jag får men någon del av mig vill viss veta svaret.
De är inte lätt när de inte är en själv som bestämmer, utan din hjärna.
Nu ska ja lägga mig en stund framför tv sen hoppas jag snart att Carro kommer.
over and out...smile*
jag kom, jag SOV, jag segrade inte eftersom jag missa tåget :P
tack för en fin natt, hoppas den betydde lika mycket för dig som för mig :) höhö!!
måste ju säga att det är delvis det som jag tycker är charmen med dig Josefine Forsman, du är ärlig helt enkelt! Halmstad (och en malin) saknar dig, dags att titta ner efter Turkan kanske ;)